Identifieringen av asbestmineral grundas på:
- mineralens utseende: Att det bildas långa fibrer (förhållandet längd:bredd är större än 3:1), att fibrerna bildar knippen och spaltar till mycket tunna fibriller
- mineralens kemiska sammansättning
- att materialet är kristallint
Asbestmineralen kan identifieras med olika metoder. Mest används polarisationsmikroskopi (PLM) med faskontrast, svepelektronmikroskopi (SEM) och transmissionselektron-mikroskopi (TEM). Andra tekniker som kan användas är röntgendiffraktion (XRD) och möjligen infrarödspektroskopi (IR).
Svepelektronmikroskopi (SEM)
Svepelektronmikroskopi används huvudsakligen för asbest-analyser i luft- och dammprover. Man identifierar asbest-fibrerna med hjälp av deras
- kemiska sammansättning
- utseende
Med SEM kan man upptäcka även asbestfibrer som är för tunna för att upptäckas i polarisationsmikroskop.
Undersökning av asbest i damm utförs för det mesta för att kontrollera om asbest har spridits vid en sanering.
Asbesthalten i luft kontrolleras efter en sanering för att säkerställa att omgivningen är fri från dessa farliga fibrer.
Polarisationsmikroskopi med faskontrast (PLM)
Asbestfibrer identifieras med hjälp av
- utseendet
- optiska egenskaper
- brytningsindex
Fastställandet av asbestförekomst i materialprov eller jord sker normalt med hjälp av ett polarisationsmikroskop. Asbest-mineralen har ett speciellt utseende i mikroskop. De bildar fiberknippen och de enskilda fibrerna spaltar i änderna. Fibrerna måste vara kristallina och utseendet måste stämma överens med asbestmineralens optiska egenskaper.
Asbestmineralen besitter karakteristiska ljusbrytningsindex. Genom att bädda in fibrerna i definierade brytningsvätskor kan man skilja mellan de olika asbestmineralen. Faskontrast-mikroskopi används också för fiberräkning när man inte behöver skilja mellan olika fibertyper.