Identifieringen av asbestmineral grundas på:

  • mineralens utseende: Att det bildas långa fibrer (förhållandet längd:bredd är större än 3:1), att fibrerna bildar knippen och spaltar till mycket tunna fibriller
  • mineralens kemiska sammansättning
  • att materialet är kristallint

Asbestmineralen kan identifieras med instrument som svepelektronmikroskopi (SEM) polarisationsmikroskopi (PLM) med faskontrast och transmissionselektronmikroskopi (TEM). Andra tekniker som kan användas är röntgendiffraktion (XRD) och möjligen infrarödspektroskopi (IR).

 

Svepelektronmikroskopi (SEM)

Svepelektronmikroskopi (SEM) används huvudsakligen för asbestanalyser. Vi identifierar asbestfibrerna med hjälp av deras

  • utseende
  • kemiska sammansättning

För att kunna detektera de allra tunnaste asbestfibrerna som kan sväva i luften, krävs ett svepelektronmikroskop (SEM). Det kan förstora fibrer tusentals gånger, vilket gör det möjligt att upptäcka asbestfibrer som är för tunna för att synas i polarisationsmikroskop. Asbestfibrer är extremt små – ofta mindre än 0,0005 mm i diameter. Mikroskopet är utrustat med en energidispersiv röntgentillsats (EDS), vilket möjliggör analys av fibrernas kemiska sammansättning. Vi kan därmed identifiera av olika asbestsorter: krysotil, antofyllit, tremolit, amosit och krokidolit.

Undersökning av asbest i damm utförs för det mesta för att kontrollera om asbest har spridits vid en sanering.

Asbesthalten i luft kontrolleras efter en sanering för att säkerställa att omgivningen är fri från dessa farliga fibrer.

 

Polarisationsmikroskopi med faskontrast (PLM)

Asbestfibrer identifieras med hjälp av

  • utseendet
  • optiska egenskaper

Fastställandet av asbestförekomst i till exempel jordprover kan verifieras med hjälp av ett polarisationsmikroskop. Asbestmineralen har ett speciellt utseende i mikroskop. De bildar fiberknippen och de enskilda fibrerna spaltar i änderna. Fibrerna måste vara kristallina och utseendet måste stämma överens med asbestmineralens optiska egenskaper.

Asbestmineralen besitter karakteristiska ljusbrytningsindex. Genom att bädda in fibrerna i definierade brytningsvätskor kan man skilja mellan de olika asbestmineralen.