ALS Scandinavia erbjuder biotillgänglighetstest som är utformat för att efterlikna miljön i människans mag- och tarmkanal. Detta möjliggör en bedömning av andelen biotillgängliga metaller i förorenad jord efter oralt intag. Genom att utföra biotillgänglighetstest kan precisionen i hälsoriskskattning av en plats öka och göra det enklare att sätta in rätt saneringsmetoder.
Varför biotillgänglighetstest vid riskbedömning av förorenad mark?
- Hälsoriskskattning: I vissa områden är oralt intag av jord är en viktig exponeringsväg, exempelvis områden där små barn vistas. I dessa fall kan ett biotillgänglighetstest öka precisionen i hälsoriskskattning av platsen.
- Förbättrad riskbedömning: Om en riskbedömning enbart baseras på föroreningens totalhalt kan riskerna överskattas och onödigt omfattande saneringsmetoder kan sättas in.
Om metoden
Unified BARGE Method (UBM) går ut på att ett representativt jordprov utsätts för saliv, magsaft, tunntarmsvätska och galla i en sekventiell lakning för att simulera de olika fysiologiska miljöer jordpartiklar utsätts för i matsmältningssystemet. Efter lakning analyseras metallerna arsenik (As), kadmium (Cd) och bly (Pb). Andra metaller kan inkluderas och ALS erbjuder analys av ca.60 grundämnen.
För att återskapa de fysiologiska förhållandena utförs testet vid kroppstemperatur och kroppens naturliga pH. Mag- och tarmrörelser imiteras. In vitro-testet följer den internationella standarden för UBM ISO EN 17924:2018. Lakningen sker i två steg med 1) saliv + magsaft, och 2) tunntarmsvätska + galla. Laklösningarna analyseras därefter var för sig.
Metallkoncentrationen i löslig form rapporteras i mg/kg efter respektive lakning. Vid beräkning av biotillgänglighetsfaktorn används det högsta koncentrationsvärde efter lakning 1 eller 2. Detta värde divideras med metallens totalhalt i jorden, som analyserats efter kungsvattenuppslutning. Se formeln i figuren nedan.
Vill du veta mer?
Kontakta gärna oss via formuläret på denna sida eller skicka e-post till salesspecial.lu@alsglobal.com