Byggnadsrelaterad ohälsa

Byggnadsrelaterad ohälsa

Byggnadsrelaterad ohälsa, det som förr kallades Sjuka-hus-sjukan eller Sick Building Syndrom (SBS), definierades av WHO på 1980-talet. Med byggnadsrelaterad ohälsa menas hälsobesvär med tidssamband med vistelse i en särskild byggnad. Den innefattar byggnadsrelaterade besvär inkluderande huvudvärk, täppt näsa, hudrodnad, koncentrationssvårigheter, trötthet, ögonbesvär med mera. Genom experiment har det konstaterats lägre prestationsförmåga gällande maskinskrivning, matematik och logiskt tänkande även hos människor som inte drabbats av andra besvär i mögelskadade hus. Begreppet ”SBS” är en bestämning gjord på gruppnivå och enligt WHO skall över 20% av människorna i en byggnad uppleva besvär för att byggnaden skall klassas som ”sjuk”. Som enskild individ kan man ha alla de typiska besvären när man vistas i vissa byggnader för att sedan vara besvärsfri i andra. Känsligheten ökar ofta över tiden och det kan bli fler och fler miljöer som man reagerar i.

Sedan 2006 anser inte Socialstyrelsen att ”SBS” är en klinisk diagnos och begreppet byggnadsrelaterad ohälsa används istället.

I de flesta fall är den byggnadsrealaterade ohälsan orsakat av fuktskador med lukt, mögel och kemiska emissioner som resultat. Dock kan det också röra sig om andra orsaker så som dålig ventilation, pälsdjurallergener, husdammskvalster, vissa växter och städprodukter och/eller psykosociala faktorer. En inomhusmiljöutredning bör bedrivas systematiskt och här kan SWESIAQ-modellen vara till hjälp: SWESIAQ-modellen, SWESIAQ:s råd vid innemiljöutredningar.

Kontakta oss